Winnerbäck gör det igen
Lars Winnerbäck gör bättre konserter för varje gång jag ser honom live. Detta var femte gången som jag såg honom och jag har inte varit besviken en enda gång. Det här är min upplevelse av den regniga lördagskvällen den 24 Juli 2010 som Lasse spelade i brunnsparken i Ronneby.
Regnet öste ner hela kvällen, trots det stod det några tusen tappra människor och tittade på hela konserten med Lars Winnerbäck i brunnsparken i Ronneby igår. Insläppet var redan vid klockan fem och Lasse hade hela fyra förband som gjorde väntan i regnet mindre kall tills han skulle börja klockan 21.00. Första förbandet var Love Antell som jag knappt hann se eller höra över huvudtaget. Efter det var det Dundertåget, ett ”partyband” som jag aldrig hört talas om innan. vissa av deras låtar gick att lyssna på men det var inte direkt favoriten bland förbanden . De har en myspace sida och en av deras lugna låtar vingars brus finns där, den är faktiskt jättefin: http://www.myspace.com/dundertaget.
Efter Dundertåget var det dags för Ane Brun och hennes band som spelade ovanlig musik med cello och fiol som de instrument som hördes mest. Ane låter nästan lite som Dolly Parton och har en helt grym röst som jag inte tycker hon utnyttjar helt. Hon hade kunnat göra så himla mycket mer än bara de lugna, nästan lite mesiga låtar som hon spelade igår. Mysig musik men som sagt, hon kunde gjort mer än så. http://www.myspace.com/anebrun
Den artisten bland förbanden som drog igång publiken mest var Laleh som alltid har en sån energi på scen. Hon spelade flera av hennes kända låtar och några mindre kända och hon gjorde det storslaget. Jag stod inte så nära scenen där hon spelade eftersom jag ville hålla platsen tills Lasse började spela, men jag kände hennes energi ända dit. Om man lyssnar på Lalehs låtar som är inspelade i studio är de inte ens hälften så bra som när hon gör de live. Laleh är helt enkelt en Live-artist liksom kungen av livekonserter: Lars Winnerbäck.
Kvällen var lång, kall, regnig och blåsig och ingen såg ut att direkt njuta. Två minuter i nio så började en klocka uppe på skärmen på scenen att räkna ner och när den var nere på tjugo sekunder började alla i publiken räkna ner i samma takt fram tills noll då Lasse steg fram på scenen under jubel, då spred sig leendena på allas munnar och ingen såg direkt ut att frysa längre. Han inledde helt själv utan bandet med fem stycken rättså lugna låtar, en tätort på en slätt, hjärter dams sista sång, över gränsen, jag är hos dig igen och favorit-live låten kom änglar där publiken överröstade honom igenom hela låten.
När han kom halvvägs igenom den sjätte låten Åt samma håll så drogs det gråa skynket bakom honom ner och hans band började spela. Jag rös i hela kroppen för det var så mäktigt. sen flöt de två timmarna på lika underbart vilken låt han än spelade. De låtarna som jag tyckte han gjorde bäst var ett sällsynt exemplar, kedjebrev, från kylan in i värmen och Elegi
Trots att regnet öste ner hela kvällen så var det ingenting man tänkte på alls när man också kände lyckan av att äntligen få se honom live igen. När Lasse spelade Från kylan in i värmen och alla hoppade upp och ner kändes det helt fantastiskt att stå där mitt bland alla som älskar Lasses musik lika mycket som jag. Det kändes verkligen som att komma från kylan in i värmen och det finns nog ingen bättre känsla.
Bra skrivet Julia
Du skriver som vi känner igen denna kväll.