BleUppInd.se / Blekingeupplevelseindustri.se

Lördagsbloggare

Lördagsbloggare – Björn Palmberg

Men mitt stora intresse av att göra musik har gjort att jag ändå fortsatt och det har visat sig att möjligheter finns. Om man bara är lite flexibel och kan rucka en aning på sin integritet så finns det faktiskt flera vägar att gå. En av dem är att skriva och producera musik till webb, reklam och TV. Det gör jag numera. Det är råkul!

Det är intressant att se hur ett litet embryo till en idé i en liten källarstudio leder till att stora delar av landet går och nynnar på en melodi. Ibland händer det och det är precis vad som hände med ”Tack”-låten till Radiotjänst. Den skrev Magnus Fridh och jag ihop. Han är för övrigt Karlshamnare han också. Regissören till filmen, Jens Sjögren, ringde mig en kväll och undrade om vi hade lust att skriva ihop något storslaget och ballad-aktigt till filmen. Jens snackade om Meatloaf som referens till hur han ville det skulle låta. Så Magnus och jag satte oss ner och lyssnade på ” I will do anything for love” och några andra kletiga ballader (Jens verkligen älskar ballader, gärna 80-tal), för att få inspiration. Sedan satte vi igång. Vi hade en lista med nyckelord som någon Copywriter skrivit ner och som borde vara med. Utifrån det skrev vi ett utkast till en text och satte oss sedan med gitarrerna och försökte hitta på något. Vi fick ett par idéer, spelade in dem snabbt och gick hem.

Jag tycker att det ofta är svårt att veta om något är bra om man inte får en natts sömn emellan. Morgonen efter lyssnade vi på det vi gjort och kände att det inte var helt rätt. Så vi började om. Då hände det som händer ibland om man har tur; helt plötsligt så kommer det en låt och det är bara att följa med. Låten skriver liksom sig själv. Vi gjorde låten klar på en halvtimme, skickade över den till Jens och han ringde tillbaka och sa att det nog kunde funka.

Med musik till reklam är det en hel del filter som ska passeras innan man får godkänt. Först ska produktionsbolaget godkänna, sedan reklambyrån, och sist kunden (som betalar hela kalaset och är förutsättningen för alla tidigares existens). I det här fallet var alla glada och nöjda förutom en del textfraser som Radiotjänst hade åsikter om. Ett varumärke är noga med vilka ord och meningar som får förknippas med dem.

Men i stort gick det ganska smärtfritt, och det enda som sedan återstod var att skriva ut noter till Radiokören (som skulle sjunga på filmen). Det blev lite problematiskt. Varken Magnus eller jag kan skriva noter, vi har växt upp i en replokal med tvåfingers barréackord och där behövdes inga noter, bara tveksam frisyr och en elgitarr. Vi visste inte riktigt hur vi skulle lösa det, men kom efter en del dividerande på att vi kunde spela in alla toner i ett musikprogram som omvandlade dem till noter. Problem solved!

Filmen spelades in och blev riktigt rolig och bra, men sedan tänkte jag inte mycket mer på det.

Efter ett tag dök det upp tecken på att människor gillade det och nu, ett och ett halvt år senare, har det gjorts web-kampanjer med låten, det har skrivits om den i seriestrippar, den har sjungits på bröllop och 50-årsfester (med redigerad text), det har gjorts en rip off till låten i ICA-reklamen, ett antal uppföljande filmer på samma tema o.s.v. Filmerna har vunnnit priser både i Sverige och Europa.

Ett kvitto på att kampanjen har fungerat är att i alla fall jag nu betalar min TV-licens. Men det var först när min morbror ringde och bad om noterna till låten som jag förstod att den verkligen nått ut. Han sjunger i en kör och de skulle ha med den på sin repertoar. Morbror Sigge har antagligen inte aning om ens vem Lady Gaga är, men han känner till ”Tack”-låten. Så jag antar att om den nått honom så har den nått de flesta.

Lite av ödets ironi är det så klart, att jag som trodde jag skulle bli rockstjärna, förmodligen kommer bli ihågkommen för något som är antitesen till rock: En fyrstämmig folkhemsballad med skolad skönsång utan ens ett litet, litet spår av attityd. Men jag är inte bitter! Än.

Vad vill jag säga med det här? Jo, så här: Alla ni Blekingar som när en dröm om att bli musiker, det går om man vill! Allt går för övrigt om man vill, men man måste nog vilja tillräckligt mycket.

Lördagsbloggare