Att våga
Det finns inget som är lika fint som ordspråket ”friskt vågat, hälften vunnet” jag tror inte jag hade kommit ens hälften så långt i mitt liv utan att ha det att luta mig mot. därför skriver jag nu lite om att våga och om att känna tillhörighet till t ex musik.
Jag är allt utom en helt vanlig sjuttonåring. Jag har alltid velat vara unik, egen och ingen annan skulle få vara lik mig. Så har jag hållit på så länge jag kan minnas; lekte med bilar medan mina kompisar lekte med Barbies, spelade fiol när mina kompisar ville spela gitarr, skaffade fiskar samtidigt som andra ville ha ett gulligt marsvin eller en lurvig kanin.
Såhär har mitt liv varit än så länge, alltid gåendes mot strömmen, alltid på jakt efter nya sätt att skilja mig från mängden. Såklart så har jag inte alltid tänkt på det sättet utan det är först nu som det gått upp för mig hur olik alla andra jag vill vara, men ändå har jag liksom de flesta människor en ständig längtan efter att hitta folk som är lik en själv. Att hitta någon att känna tillhörighet till.
Jag tror att många försöker hitta just den tillhörigheten med artister, låtskrivare, filmskapare, ja egentligen allt som handlar om kultur och nöje. Man känner att någon förstår en, någon ger en något som sätter spår. Olika människor berörs av olika saker, alla är olika, alla går mot strömmen på ett eller annat sätt, vissa gör det bara inte så tydligt. Jag har alltid varit intresserad av musik, kanske för att min mamma bestämde när jag var liten att jag skulle gå på en friskola med musikinriktning eller för att jag alltid fått så mycket musik spelat för mig där hemma. Jag har vuxit upp med massa olika stilar av musik och därför är jag allätare vad gäller artister och låtar, jag lyssnar på allt från radiopop till de skrikigaste emotional hardcore låtarna.
Även om det hade varit en dröm som går i uppfyllelse att få hålla på med musiken så är det ju faktiskt inte det jag sysslar med i mitt liv. Just nu går jag på naturbruksgymnasiet i Bräkne-Hoby och börjar mitt andra år på jordbrukslinjen nu till hösten. Även fast jag jobbat extra i sommar på skolan och knappt varit därifrån mer än en vecka i streck så är skolstarten något som jag ser mycket fram emot. Jag längtar efter att få börja nya kurser och lära mig mer, en längtan som jag aldrig haft tidigare. När jag slutade nian förra våren var jag så skoltrött att jag inte visste vart jag skulle ta vägen och därför blev det ett enkelt val: Hästlinjen på Naturbruksgymnasiet där man fick mycket praktik och få pluggtimmar. Efter någon månad bestämde jag mig dock för att byta till jordbrukslinjen efter att ha fäst mig vid korna och grisarna. Så det är det jag gör nu för tiden, matar och mockar hos grisarna och mjölkar kor, något som jag aldrig förut föreställt mig att jag skulle göra. Detta har gjort mig mer lycklig än vad jag någonsin varit och därför uppmanar jag er alla att vad det än gäller så våga göra era egna val och tveka inte på att gå emot strömmen. Det kan antingen bli rätt eller fel och vågar man chansa så har man redan vunnit något.
Jag är säker på att under de kommande tre veckorna som jag kommer arbeta som sommarskribent åt blekinge upplevelseindustri så kommer ni att lära känna mig ännu mer men detta är nog en rätt bra början.
Kram Julia
